Kom ihåg att när någon irriterar dig, tänk då på att det krävs 42 muskler i ditt ansikte för att göra en bekymrad min. Men det krävs bara 4 muskler för att sträcka ut armen och nita den jäveln!

Stallet hela dagen med Frida, har tvättat hästarna och hållt på. Nu blir det lite käk sen börja färga Fridas hår och mitt! och sedan panik fixa mina naglar!!

Så här ser jag ut idag, med mina nya skor som jag fick av Bettina, älskar dom!

ska iväg till södertälje på släktträff, och imorgon är det jobb,

Vad jag och sandra sitter och gör nu, heheheh

Du skriker ut det, men jag kan inte höra ett ord du säger

Prata högt men inte säga mycket, 

Mendu har alla dina kulor kvar, Skjut ner mig om det är det du vill. Men jag kommer upp igen var så säker

Kameleontisk är den mannen i sitt inre.
Jag försöker hålla mig i min kant.
Hans hjärta verkar vara gott som guld, hans hjärna verkar vara en mångfacetterad diamant.
Kameleontisk är jag i mitt inre och så svår att förstå.
Men jag vill bara ha honom intill mig, jag vill bara att han ska vara någon jag kan lita på.

Kan någon själ begripa hur man vet vem som kan ta en ända hem? Hypnotisk är den blicken han besitter, och så behagligt loj. Ibland har han räckt mig sina händer, ibland har jag trott att han är mitt ankare, min borg

. Men så undrar man med honom som med floder, ska man dränkas eller varligt segla fram? Man undrar om han döljer vassa tänder. Man har ju märkt att dom med vassa tänder ofta liknar lamm.

Kan någon förstå och berätta hur man vet vem som kan ta en som man är? Vem kan visa sitt innersta inre utan att vara en förlorare för det?

Han väcker min hunger och förtvivlan, men också min varma sympati. Hasardspel är vad kärlek är sägs det och det ligger det kanske något i. Hasardspel eller inte, det ska spelas högt fast fallet kan bli hårt. Ibland har han räckt mig sina händer, ibland har han sagt sånt där som du och jag och vårt.

Kan någon själ begripa varför ord som vi och vårt gör mig så svag och rädd? Ibland har han hjälpt mig att glömma hur ensam jag är för ett tag. Kan någon förklara varför det gör så ont, så ont att se? Så jag sluter mina ögon och låtsas att jag inte vet hur ensam jag är.

Jag gav upp för länge sen. Du är kvar med samma folk, lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder, blir glad av samma rus som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus. Det är att leka med eld när du drar upp det här igen. För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen. Det finns inget att behaga, inget att förklara, inget att försvara. Jag gav upp för länge sen