brukar försöka le åt de sammtidigt som jag sekunden efter blir tvungen att bita ihop käkarna så så hårt tills klumpen i halsen har åkt tillbaka ner i magen igen och det har hänt några gånger nu att jag fått blinka bort tårar i ögonen som jag inte riktigt vet vad dom uppstår av. Det enda jag vet är vad jag varje gång haft i tankarna just då.

Och jag kan inte förstå varför det ska vara så jävla enkelt att hela tiden veta vad man inte vill men inte ha någon aning om vad man faktiskt vill

Tiden rinner ut men ingen samarbetar här.
Alla vill till toppen och vill göra karriär
Vi vill ut i rymden men stjärnorna finns här 
Vem är det som bestämmer om man blivit nånting.
Jakten på framgång och succé gör människan blind
Livet är större än materiella ting
Du har inget att bevisa för dom
Bli aldrig nånsin en kopia av nån
Världen är liten men klyftan är stor

Ledarna dom kommer men dom går igen,
och någonstans förlorar människan striden mot det snåla.

Livet kan ändra riktning, även om du inte har planerat det, allt du kan göra är att hantera det, det värsta du kan göra är att få panik, Använd det till din fördel, undvik vansinne, lyckas hoppa över varje hinder, eller ännu bättre slå sönder dom. Gör det omöjliga möjligt. När vinnande är orimligt, ska man fortfarande förlora långt ifrån frivilligt.

Sluta leta efter toppen när du står på den.

ett väldigt bra citat.

Du ställde dig vid dörren sneglade på mig som om du trodde att jag skulle skrika tillbaka dig eller kasta mig över dig och be dig att inte gå. Men de gjorde jag aldrig, och det insåg du ganska snabbt. Du böjde dig ner för att ta på dig skorna placerar dom på fel fot, vänder dig om snabbt för att se om jag hann se missen du gjorde, du såg aldrig att jag faktiskt hann se de och hur jag vände mig om och fick kväva mitt skratt med hela mitt liv. det tog inte många sekunder innan det att du fick på dig skorna rätt och var på väg utanför dörren, jag hade precis klarat att undanhålla mig från att skratta och fått tillbaka mitt väldigt neutrala ansiktsuttryck. Vi lämnade det så utan ett enda ord utan en enda blick, jag trodde jag hade tagit det bättre än jag insåg sekunderna efter att du smällt igen dörren, och hur leendet jag la fram först övergick till tårar och jag kände paniken spreds, vad hade jag sagt, varför gjorde jag så, han hade ännu en gång vunnit över mig, och det vet jag att han visste. Men båda var på tok för stolta för att någon skulle vika ner sig först före den andra och erkänna det, även fast vi båda visste vad vi egentligen ville.

Nu har det kommit till den här gränsen igen att livet och människor blir lite för mycket, att det blir en sådan påfrestning, ett stort tryck mot bröstet, och vart man än vänder sig eller tar vägen känns trycket ändå lika hårt,Allting är en enda jävla röra, och inget går att få grepp om eller inget går att få riktigt bra och kontrollerat.

Jag förstår inte att jag aldrig lär mig att ta kontrollen över läget innan det hinner gå såhär långt att man måste bryta totalt,  byta spår så hastigt i en sådan här hög fart. men jag får lära mig..

att alla ska vara på en konstant och ha så orealistiska höga krav på en att man bara får lust att spy. Svarar jag inte, vill jag inte prata med dig, elelr så har jag inte tid, och hör av mig så fort jag har tid igen.

Hinner jag inte ses är det inte för att jag inte vill för du skulle du definetivt märka det eller få höra det, ibland orkar man hinner man inte, elle rhelt enkelt inte har lust just för tillfället.

ibland behöver man bara vara själv, tänka på sig själv,  vilket jag ofta glömmer bort och så kommer allt på en gång istället. skicka ett brev om ni verkligen måste!

Man vill varken såra eller svika, men hur man än gör och hur mycket man än försöker förklara blir ingenting till det bättre, det uppstår bara konflikter svek bråk panik gråt och skrik.

När jag var yngre vart jag så arg när kompisar emellan bråka om små saker, och när folk i filmer inte bara kunde säga sakerna rakt ut. Jag trodde allt kunde lösas bara man pratade. Men det har jag lärt mig nu med tiden att så är icke fallet, inte alls.

Saker och ting kan ses ur hundra tusen miljoner olika vinklar, och det finns lika med så så mycket ord saker och ting kan beskrivas med. Ibland går det bara inte.

Ibland får man inte ihop det.

Man ska också veta och ha i baktanken att folk , människor handlar saker på olika sätt beroende på deras erfarenheter i livet, En liten händelse gör att du kanske handlar en fråga helt annorlunda än vad du hade gjort annars.

Ibland blir livet bara lite för mycket, och ibland behöver man orkar man inte tänka på alla andra hela tiden. Man kan inte alltid vara snäll även om man vill eller borde, vissa människor tar bara kålen på en.

Och nu är det för rörigt, jag behöver en paus, ett uppehåll från dem flesta. Jag menar absolut inget illa, men just nu klarar jag inte av att hantera så mycket människor runt omkring mig, jag får ingen balans. Jag är ledsen men jag menar absolut inget illa och när allting väl har lagt sig lite och jag står på stadiga fötter igen "är ni välkomna tillbaka".

Hoppas ni har överseende, jag behöver lite space och få andas lite sjkälv ett tag.

Skönt att man kan få förklara läget såhär utan att nån avbryter en.