Jag blir fullständigt galen på att jag aldrig kan känna mig frisk längre.

Jag blir galen på folk som aldrig kan hålla det dom mer eller mindre lovat, som att jag knappast orkar bry mig. men jo visst ändå gör jag det.

Galen på hur mycket bara ett enda litet sne steg, eller ett enda litet ynka ord kan göra.

Galen på alla folk som lever livet utifrån alkohol och droger, dom som inte kan förstå hur man kan vara nykter en helg utan att behöva sitta inlåst. eh, svårt eller?

Jag blir också förbannat galen.. 

såhär långt kom jag innan jag blev avbruten, och nu kommer jag inte ihåg vad det var jag skulle komma fram till..

Men jag delar med mig av dom här orden som jag skrev, trots att jag inte riktigt kommer ihåg vad det var jag tänkte, eller vad jag kände en frustration över. säger man så? frustration?

I allafall.

det blir ofta så, jag är förbannad för stunden och kan näst intill sätta mig ned och fälla några tårar, krossa ett fult gammalt glas, som att det gör saken bättre? men det känns bättre.

Sen när dom tårarna är bort torkade och glas skärvorna bortplockade och näst intill bortglömda, så kommer jag knappt ihåg vad allt det gällde om. Eller så tycker jag att jag är så pinsamt patetisk att kroppen glömmer bort det automatiskt för att slippa skämmas, vad vet jag.

Nu ska jag sova, det blir inte sovmorgon imorn men inte tidig heller. jag ska i allafall sova.

Natti

Hitta precis några otroligt mysiga bilder på mig och min friend från förr förra sommaren. och kände nästan ett tvång att dra upp några av dom här.  

känner man inte för att byta ut denna mörka regniga höstligatråkiga söndag mot en dag mitt på sommarn med en massa äventyr

       jonnas grymma ihop fixade bild!             

Jag kom precis på mig själv med att jag aldrig kan lägga upp några seriösa bilder här.. Varför?

I don't need a man to understand that

För ett år sedan låg jag på en sand strand i egypten..

Känna sig så liten och obetydlig det nånsin är möjligt

Hur det kan göra ont på ställen i kroppen man inte visste fanns.

Oavsett antalet frisyrer du har, eller hur många gym du går på, eller hur mycket vin du dricker med tjej kompisarna, ligger du fortfarande i sängen och ältar varje liten detalj.

Och undrar vad du gjorde fel och hur du kunde missförstå.

Och hur, för ett kort ögonblick hur du kunde tro att du var lycklig.

Ibland intalar du dig själv att han ska förstå och komma tillbaka till dig.

Och efter allt det, hur lång tid det nu tar.. åker du någon annanstans

och träffar människor som får dig att känna dig värdefull igen.

Och du hittar tillslut de små skärvorna av din själ

och hela den där sörjan, de bortslösade åren av ditt liv bleknar till slut bort

Just nu:

Ser en aning missbildad ut, jag är medveten om det och nu har jag sagt det så nu behöver ni inte kommentera det..

Jag är inne på min tredje vecka att bara vara hemma.. Är så förbannat jävla trött på det här. och att verkligen ingenting hjälper. inte ens penicillinet.

Är så fruktansvärt trött på att bara sitta och göra ingenting. jag vill ut och springa ut och göra någonting. kanske nästan plugga så man känner att man gör någonting. men fan inte ens det orkar jag.

Snart vet jag inte vad jag gör, men på något sett måste jag bli av med det här. NU

Underbar start på dagen!

Trots att jag förmodligen blir hemma en vecka till. fortfarande sjuk, och så förbannat trött på det här! ingenting hjälper ju. inte ens pencillinet