Jag vet faktiskt att jag ännu en gång kommit till den punkten i livet då jag känner mig ganska hopplös på vissa plan men samtidigt helt oslagbar.  Och det kan slå över på bara en dag. Jag gick igenom detta en gång i somras också då jag inte helt kan skylla endast på hösten och mörkret nu.Jag kan känna ett sånt jävla tåg som går i ett, inget skulle egentligen vara speciellt roande, inget lockar det jag nu har och det är heller inte speciellt roligt , men heller inte tråkigt bara när man tänker mycket på det. Jag skulle kunna sträcka mig så långt som att få en fri biljett ut i rymden inte skulle vara ett dugg roande eller lockande ,  jag nöjer mig hellre vid att gå och lägga mig halv tio, behandla andras barn som jag vore deras strängaste mor, inte dricka kaffe senare än klockan fem på kvällen för då kan jag inte sova, vara chaufför varje gång och inte åka hem senare än klockan  tolv för då är klockan mycket. Det enda som skiljer denna gång är att jag är tillfreds med det, i somras satt jag och skakade av rastlöshet och försökte desperat komma på galna upptåg, men nu är jag helt lugn över situationen, och kan egentligen inte ångra en sekund av det jag handlar. Halv skrämmande ibland.Han såg på mig med en sådan skarp  och flirtig blick att han till och med fick mig att börja rodna, utan att lägga märke till det var min blick nere i golvet,  det kan kanske till och med varit så att hela mitt huvud följde efter blicken ned i golvet av en ren reflex att dölja den opassande färgen i ansiktet. Efter några sekunders tänkande drogs min blick upp för att möta hans igen, ett försök till att vara oberörd vilket inte riktigt flöt sig enligt planerna.Min hand kastas ned i jackfickan snabbt för att hämta upp telefonen, vad skulle jag göra nu? Låtsas ringa någon utan svar, många tankar begicks då jag kollar ned i en tom skärm och möts utav ett vitt leende som kasts fram framför ansiktet på mig , där jag bara ser ett par läppar som rörs, jag tror han sa något med "så här möts vi igen" med ett långt varmt skratt efter medan han sätter sig ner bredvid mig. Resten minns jag inte jag vet bara vad som fattas för att göra dagarna hela

 bästa bästa bästa du.