Idag åt jag yoghurt flingor och en macka och juice till frukost på jobbet, hann dock inte äta någon lunch sen fick jag middag hemma hos Veronica med mina föräldrar (som var så gulliga och kom och hämtade mig i Jönköping igeen) och hennes. Vi åt klyftpotatis sås och jag qourn filé och till efterätt rabarberpaj. och nu sitter jag och funderar på vad jag ska äta härnäst faktiskt, är rätt hungrig efter fyra timmar i bilen, men jag har ingen mat hemma för jag har varit borta nu en vecka.. så det sprack! ska nog försöka sova istället, tydligen skola imorgon, underbart! är helt slut. berättar mer om veckan och helgen imorn om jag får lust. Godnatt

Mina syskon.. mina ett och ett halft år yngre tvillingbröder, Martin och Johan.
Man skulle kunna tro att dom är lika med tanke på att dom är tvillingar, men det är dom inte för en sekund!
Första dagen för dom på en ny skola, läraren trodde dom skoja med att dom var tvillingar, och att dem bara råkade ha samma efternamn.
Men det är inte bara på utsidan dom skiljer åt, utan på insidan också, nu ska jag inte säga att dom är allt för olika för det är dom absolut inte.
Dom har ju oftast gått på samma idrotter och sånna där saker som yngre, men dom är fortfarande olika, och jag tror det är där på den punkten som gör att dom
alltid kommit så bra överens, dom gör nästan allt tillsammans, samma gemensamma bekanta och som vänner, men som tur är inte flickvänner! haha
Mina bröder är mitt liv och det menar jag verkligen.
Jag vet inte många stunder jag skulle klara mig utan dom två personerna i min vardag. och jag är så oerhört glad att det skiljer så pass lite i mellan våra
åldrar, för det har aldrig varit så att vi aldrig haft något gemensamt och har alltid kunnat umgåts som kompisar och vi har alltid varit vän med alla
varandras vänner.
Dom är så fina och jag kommer aldrig möta någon person i mitt liv som kommer vara lika fina och underbara som dom två.
Den syskonrelationen som vi har till varandra vet jag är så sällsynt att den knappt går att hitta, jag kan säga att jag har haft ren tur som har fått det här som vi tre har ihop.
Det är svårt att beskriva, jag tror man måste se för att förstå.
Klart att vi trotts allt är syskon och kan bråka som alla syskon gör, dock väldigt sällan och det löser sig nästan alltid över en sekund.
Jag tar oss tre mer som tre stycken väldigt väldigt tajta vänner än som tre stycken syskon.
Och som vi tre alltid brukar säga, undar du något någongång om mig som jag inte kan svara på, fråga mina bröder, för det jag vet vet dom, om möjligtvis inte kanske lite mer.

   små pojkarna, några år sedan.

   Martin, alltid lika bild skygg, han kommer alldrig med på kort! han letar sig bort ur bilden haha.

   Johan, som alltid kommer med på alla bilder, men hatar kort ändock.

Ni är bara rent bäst!

Idag har jag haft på mig mina jobbkläder, vit skjorta strumpbyxor svart lång kjol och svart kavaj och ett par alldeles för små skor... kanske inte sådär jätte snyggt!

Nu ska jag hoppa in i en skööön dusch och sedan välja några kläder att ha på mig, invänta veronica som ska komma hem från frisören,och sen åka in till stan, lär ju ta en powernap också om jag hinner där emellan, är rätt trött faktiskt..

Nu tar jag mina väskor och åker till södertälje mot tåget ner till Jönköping, skulle jag egentligen ha gjort! men tåg biljetten vart något knas med, och jag här världens bästa föräldrar som kör ner en till Jönköping! så jag slipper tåg och byten! det är jobb som står på schemat och självklart umgås med Veronica! Hemma på Söndag igen. Ha det bäst!

Min tro.. har jag ens någon skulle jag nästan vilja börja med att säga, men det är klart jag har, det har alla. Första tanken som åker upp i mitt huvud när jag hör tro, tänker jag på något religiöst som om du tror på någon gud osv. Jag är kristen ja, tror på gud,  ja jag är troende, men inte överreligös. jag går inte i kyrkan varje söndag läser aldrig bibeln, brukar vanligtvis inte be som vissa troende gör. utan jag bara tror ,tror på gud, någon högre makt det gör jag absolut helt klart,av lite av personliga skäl som inte känns någon mening med att ta upp.

Min tro är också ödet, jag tror väldigt mycket på ödet, tror att allting som händer och sker gör det utav en anledning. Hade du inte missat det där tåget eller bussen, suttit i 3 onödiga timmar och vänta på nästa, hade du kanske inte träffat den eller dem personerna som du då träffade, sett eller gjort det du gjorde, kanske hade du sett eller gjort något du inte borde sett om du hunnit med den där tidigare bussen. Man lär sig något som behövs till senare i livet utav allt, går du igenom en svår svaka en svår sak i livet nu, kanske andra saker senare i livet hade känns mycket tyngre om du inte gått igenom och lärt dig vissa saker i livet innan. Ja ni förstår nog vad jag menar? det är så jag förklarar saker och ting när något är oklart och svårt att förstå, både för mig själv och andra, och allt känns så mycket bättre för mig att tänka så, det är min tro när min egen tro på mig själv sviker mig.

Många kan tycka att jag varit självisk och rent utsagt ett riktigt jävla ego den senaste månaden typ.

Men saken är den att så är inte fallet, jag har bara inte tänkt så långt, och det känns som så mycket har hänt, och min  hjärna har varit översvämmad med tankar om både det ena och det andra , och det har hänt så mycket saker.

På riktigt, jag har nte kunnat tänkt klart en sekund, och så impulsartad som jag är tar jag väldigt förhastade beslut, tänker just då på mig själv, men det är klart man gör ibland när saker är själv till ens fördel, alla gör, jag hinner inte med i tankrna innan saker är bestämda och när flera val dyker upp samtidigt och man bokar upp dagar som redan varit planerade sedan länge, man bestämmer både det ena andra och de tredje på samma gång utan at hinna med att tänka att man redan lovat en och annan sak.

Det är svårt att förklara sig ur, det är svårt att bli förlåten, och det är svårt att dämpa ångesten man har efter det att man förstått efteråt vad man själv lyckats rört till det.

Jag har svårt att be om ursäkt jag har svårt att förklara mig för alla det ting jag gjort mot näst intill alla den här månaden.

Jag har själv varit i en mindre obalans i livet jag inte märkt av förrän nu att jag har varit och är.

saker måste lägga sig på plats innan jag kan ta itu med allt, och hitta rätt spår igen, jag måste själv komma på hur jag vill ha det. 

Men så är det när mycket händer i sitt liv, det är svårt att hänga med och göra alla till lags. Att det är bra saker som hänt gör det hela värre trots att det är bra, man lever i sin lyckobubbla och jag själv har svårare att tänka på andra och sätta in mig i deras/eras situationer när jag är i den bubblan och när saker omkring mig händer fortare än över en natt. Det känns som att saker och ting måste lägga sig på plats och jag har växt enormt mycket den senaste månaden att jag själv som sagt är i en mindre obalans. Jag inser dock ändå att jag gjort fel. Jag ber så mycket om ursäkt för allt jag lovat men sen inte gjort och för alla dom gånger jag gjort saker utan att tänka på andra utan mening!

Jag hoppas snart jag kan få ner båda fötterna på jorden och att allt rullar på precis lika bra och frammåt som nu. men att jag har mer kontroll över läget då, och har lärt mig att tänka igenom mina beslut en eller två gånger innan jag tar dom. Förlåt mig verkligen förlåt mig alla ni som känner er träffade. Hoppas ni kan förstå mig lite i den här situationen också. Men ett stort förlåt, verkligen och jag menar det. Jag ska skärpa till mig, för såhär får det inte fortsätta. Förlåt

Grattis till min underbara mamma som fyller ett år äldre idag, nu blir det tårta och sushi!

Ett ögonblick.. det som första dök upp i min hjärna när jag hör ett ögonblick är faktiskt en gång när för måånga år sedan. Det var jag och min vän Cristin, dom hade precis hängt upp en hängmatta mellan två stolpar längst ute på deras brygga. Det var en varm sommardag, och bara vi två hon och jag var nere vid sjön hela dagen, badade solade pratade och njöt! Vid ett tillfälle satt vi oss båda i den där hängmattan, gungade fram och tillbaka och spottade ikapp ut över vattnet och försökte pricka alla de näckrosbladen som växte nere i vattnet bredvid bryggan. Helt plötsligt brakade hängmattan ner och gick sönder, och vi båda ramla rakt ner på våra rumpor på den hårda bryggan med den trasiga hängmattan under oss. Och vi båda fasta med blickarna mot varandra och bara satt och stirrade på varan, och jag överdriver inte när jag säger att vi kanske satt sådär med ansiktena vända mot varandra utan att säga ett enda ord i kanske 40 sekunder, båda med lika chockerande ansiktsuttryck. det gjorde inte så jätte speciellt ont när vi ramla ner, men båda två var rejält chockade. Efter det att vi suttit så ett bra tag så hade jag precis innan det att hängmattan gick söder precis tänkt att spotta ut på en av näckrosbladen.  Så jag spottade henne rakt i ansiktet utan att ens tänka på det, det vart så automatiskt helt enkelt, min hjärna var ju precis brädd på att spotta innan den hamna i chocktillstånd, och sen när hjärnan hade börjat fungera igen så var den ju insatt på att spotta. Det där skrattar vi gott om än idag. och det är ett ögonblick och ett minne jag aldrig kommer glömma.

Vissa saker är lätta att ta för givet
Speciellt det man har eller människor man älskar
och det som är bra i livet
Det är lätt att man glömmer varandra, det är lätt att man drömmer om annat
Såna stunder man tvivlar och allting känns skit
är det lätt att man glömmer att stanna och tänka efter
Frågor och svar, finns det någonting kvar, alla dåliga dar
Känns det rätt vi två och det vi har är
blir det någonsin bra, brinner lågan för svagt
Vi har nått en punkt där man antingen satsar allt eller bryter helt
Men jag ger inte upp det vi har, du och jag
det vi byggt ihop det betyder mer
Det vi har tillsammans det är allt jag vet
Alla gånger vi lovat oss aldrig mer
Alla löften, förlåt, alla bråk, alla kalla spel
Alla dörrar vi slängt igen, allting bra som för stunden känns längesen
Alla gånger vi lovat varandra att vi drar
aldrig någonsin mer kommer tillbaka igen
Men väntar du på mig
Så väntar jag på dig
Dom kör på gatan där regnet faller ner
Du vart tänker du gå någonstans, stanna fem sekunder
för det här blir alltid fel
Snälla lyssna på mig, förlåt för allt
Kan vi spola tillbaka en timme, för jag vill inte att du ska gå din väg
Och nu står vi här som så många gånger förut
medan allting går isär framför ögonen på oss
Försök och förstå vad jag menar och inte vad jag sa
Jag vill bara ha dig i hela världen varför kan inte allting vara bra
Varför måste det sluta i tårar, skrik, bråk och panik
Bara explodera ur all kontroll
Båda mår skit, jag förstår inte
vi kan väl resonera som vanliga människor med alla andra
förutom varandra, hur svårt kan det va
Men jag går vid din sida genom eld om det krävs för att vi ska få det bra
Inget runt omkring mig känns alls lika stort som vi
Ändå frågar jag mig hur vi tog oss hit
svett blod och skit och allting känns så orättvist
Men väntar du på mig
Så väntar jag på dig
Allt dom sagt om du och jag, allt som vi är och allt vi har
allt som dom sagt om du och jag ,vi förtjänar att bli lyckliga
allt som vi är och allt som en gång har varit, det är borta nu.
Allt som betyder något nu är det vi, du och jag försöker ha