God morgon.. haha nej inte riktigt men

Håller på att hänga lite tvätt, och städa lite, ska om ett tag åka in till stan och gå några ärenden, hämta ut mitt sd kort som äntligen kommit och mitt pass beställa nya linser och lite sånna saker.

Ikväll blir det permiär på bastu säsongen! med lite alkohol grilning och förmodligen första doppen i sjön för i år. ska bli kukl!

Hoppas ni får en fin fredag! det är ju soool och nästan blå himmel!

Ojojoj, mina föräldrar, vad ska man säga det finns så mycket.
Börjar väl med det dom flesta brukar säga om sina föräldrar.
Mina föräldrar är dom bästa man kan ha!

Båda uppvuxna i Södertälje kommun, Pappa i Mölnbo en tätort utanför södertälje, och Mamma en villa i Geneta i Södertälje.
Dom träffades på ett gym, så redan där har vi en liten grej som beskriver dom båda väldigt väl! Träning.
Ändå sedan dom var små små barn har dom hållit på att tränat och tävlat i både det ena andra och de tredje. Allt från vattenskidor fotboll fridrott konståkning
osv osv osv och fortfarande idag tävlar dom visserligen inte längre, men har varit tränare i alla tider. Men nu har dom väl övergått till den punkten i livet
där dom lagt av med allt sånt, men det finns fortfarande inte en lugn stund på dom, tränar gör dom jämnt och ständigt ändå, och tror inte dom skulle tacka nej
till om dom fick något erbjudande.
Dom är två väldigt drivna personer som ofta har flera bollar uppe i luften sammtidigt, driver flera företag tillsammans och tror aldrig jag har mött två så
lika personer av olika kön. Någon gång önskar jag också mig få uppleva en sån soulmate.
Ingen skulle någonsinn kunna tvivla en sekund på att det inte är dom två. dom har varit gifta i 12 år om jag inte mistar mig helt.
Och varit tillsammans i 20 år.

Sitter och planerar lite och tänkter på Gran Canaria. Som sagt det ända jag har tankarna på just nu, Lååååt dom här 28 dagarna gååå snabbt nuu!

Vet inte alla höga och varje liten grej

Men jag kan bara komma igång den här kan inte vara meningen med det hela, allting bara upprepas

Kanske finns det ingenting att tro, vad behöver vi för att reda ut vad som händer om det inte finns något här för mig

Du låter mig bara för att få reda på att jag känner dina armar runt om mig, men inte värmen

Dina ögon är riktade mot mig, men har du någon gång sett bubblor som inte spricker?  

mitt hjärta tar inte fart,  Kärlek gör inte ont ge upp allt du fick

Var är sanningen när jag behöver den.

Bli av med glitter och guld Sätt kärlek där jag känner det

Göra verkliga fyll i fördjupningen med ett hjärta

Ge det någon slags mening spricka upp visa mig vem du egentligen är, precis en glimt att tro på.

Jag skulle egentligen vilja ta upp min första kärlek som kanske egentligen var min tredje kärlek om man räknar sportsligt på en sanningsärlig nivå
eller hur man nu ska uttrycka det.
Men att den var kanske den allra riktigaste kärleken, men det känns inte rätt att ta upp den än, den är fortfarande för ny.typ
och att fallet med den är att jag i sådanna fall skulle behöva skriva ner en bok känns det som,
men att jag tror bara det är så det känns just för tillfället, att jag kanske om bara ett halv år
skulle kunna dra historien lätt på en 2 minuter. Men just nu, nej.
Därför tänkte jag dra en berättelse om min första smak på kärleken.

Jag hade precis fyllt tolv år, och gick i årskurs sex, jag och min familj och en familj till drog en skidresa till österrike.
Vi som kom från sverige och bodde på hotellet fick välja mellan ex antal grupper man kunde åka i med en skidutbildad lärare som både hittade och kunde tala
tyska, så vi slapp att tappa bort oss bland dom höga fjällen med dom 1000 troligtvis ännu fler pisterna.
Vår familj plus den andra familjen, väl goda skidåkare tryckte in oss i den gruppen som kallades för "rejsarna" eller något sådant.
Det slutade med att alla andra som hade bestämmt sig för att hoppa in i gruppen vi var i bytte allt efterssom till en av dom mindre "svåra" grupperna.
Så tillslut vart det då bara jag och min familj och familjen vi åkte emd kvar i gruppen, med den där skidläraren Marcus.
Så i slutet av dagen då alla hade bytt så fick vi väldigt bra kontakt med den där Marcus, en skön smålänning med vita raka tänder mörkt fint hår och en
rejält vältränad mage.
Jag blev så kär i honom att jag på kvällarna tvingade mina bröder och deras kompisar att vi skulle gå och fråga han om han skulle med och bowla bada och
sånna saker, för jag vågade ju absolut inte fråga själv!
Men trots att vi "små barn" frågade den där 22 åringen som jag tror om jag inte minns fel att han var, frågade om han ville följa med oss på våra saker,
följde han glatt med, och om jag inte innbillade mig helt prata han med mig extra mycket.
Men veckan närmade sig sitt slut, och jag vet att kvällen innan vi skulle hem satt jag och grät inne på toan på hotellrummet för att jag inte skulle få
träffa han något mer.
När jag sedan hade fixat klart mig och var klar för att gå ner och äta middag går jag utanför hotelldörren tog hissen ner, och där står han, i hissen!
Jag hade inte varit själv med honom en sekund på hela veckan, och blyg och ung som jag var då vågade jag knappt prata.
Han hejade lite flörtigt och ifråga satte genast mina tår sprängda röda ögon,vad skulle jag säga liksom?
La snabbt fram något om att min pojkvän hade dumpat mig. haha hur dum får man bli? mina bröder hade ju under något tillfälle under veckan stått och sagt
att jag inte hade någon pojkvän, och jag var bombsäker på att han lyckats höra dom och deras snack om det.
När jag stod där och kände mig dum för jag krystat fram en sådan dålig lögn, gick han ett steg fram böjde sig ner mot mig och gav mig en lätt puss på munnen.
Jag tror inte att jag har varit så generad i hela mitt liv, och jag skakade så benen höll på att böja sig dubbelt.
Och jag kommer aldrig glömma mitt tomat röda ansikte när jag vände mig om i hissen mot spegeln efter det att han gått ur hissen.
haha nästan lite skrattretande när man tänker tillbaka på det.
Men det var det sista jag såg av han, jag levde gott på den där pussen resten av kvällen och natten, tror inte jag sa många ord till någon, tror mest jag satt
och små log för mig själv, haha
Dagen efter grät jag några tårar innan vi lämnade hotellet mot flygplatsen, jag höll blicken åt alla håll vägen från hotellrummet och till flygplatsen.
Men ingen Marcus någonstans..
Väl på flygplatsen stod min pappa mamma , den andra familjens mamma och pappa och pratade om hur trevlig Marcus hade varit och så vidare.
Och så hör jag andra familjens pappa säga att han var nyförlovad och hade haft tjej i tre år.
Jag vart så knäckt och kände mig oerhört sårad och dum att jag bara hade lust att sjunka under jorden. herregud stackars lilla flicka haha
Efter att jag kom hem, hade jag en bild av han gömd i min dagbok som jag kollade på varje kväll.
Dessutom hade jag och resten av den gruppen jag gick i fått hans mobilnummer ifall vi skulle tappa bort oss på fjället.
Så varje kväll eller dag i kanske tre veckor ringde jag han från dolt nummer för att bara få höra hans röst.
haha sen tror jag att han bytte nummer, för sen kom jag aldrig fram till han
längre. och sedan glömde jag han

Nu kommer den svåra biten.
Jag tycker det svåraste som finns är att skriva om sig själv, jag har aldrig någon aning om hur jag ska beskriva mig själv.
Men jag försöker en början såhär att..
Jag heter Sofia Magnusson, född så tidigt som i Januari månad år 1993.
Bor på en liten ort ute på landet vid namn Aspö, ligger nästan mitt emellan Strängnäs och Enköping, cirka en mil från staden Strängnäs som orten hör till.
Jag har mörkblont hår, färgar till blond, har ljus blåa ögon, men använder bruna linser. Inte enbart för att jag inte trivs blåögd, utan att så är fallet att
jag har dålig syn och använder glasögon och linser i vilket fall som helst, och gör en kul grej utav det och då tar till bruna linser istället för bara
vanliga ofärgade, och för jag tycker det är enormt snygg med blonda brunögda.

Jag blir röd i ansiktet när jag skäms eller gör bort mig, jag blir jättenervös när jag ska betala med kort och när jag betalar med kontanter måste jag vara bombsäker på att jag har pengar så att det räcker. Jag har väldigt svårt att prata med folk jag inte känner, men det går frammåt för varje dag.  och jag är extremt mörkrädd.
Går andra året på gymnasiet i programmet handel i Nykvarn, och vantrivs, herregud vad jag inte platsar i skolbänken, aldrig gjort och kommer aldrig att göra.
Längtar bort till andra tider, då man fått mer skinn på näsan och kan göra "det man vill".
Vill kunna göra förändringar och ha ett väldigt fexibelt liv, trots att jag ändå som person kanske lutar mer mot att ha ett schema så jag nästan exakt vet vad
som sker i nästa sekund, är ibland lite av att ha ett kontrollbehov. Trots att jag är en väldigt impulsiv tjej, jag tänker nästan aldrig igenom mina beslut,
jag hatar att tänka jag bara kör på och gör oftast väldigt förhastade saker, men det går oftast väldigt bra.
Det är det jag lever utefter, magkänslan ödet och impulsivitet, det är oftast då det blir bäst!
Men många dagar vill jag också ha ett väldigt strukturerat liv.
Jag tror det är det som kan få mig att tycka det är så svårt att beskriva mig själv.
Ena dan tycker jag och tänker en sak och vill ha det på ett sätt, medan nästa är jag helt tvärt emot.

Om man ska gå lite mer på djupet och beskriva mig så tror jag att många skulle nämna mitt temprament. Jag har ett nästan farligt temprament och jag kan bli så arg att det nästan ryker ur öronen på mig. Jag gapar och skriker  så högt att jag är alldeles hes efteråt och har inga problem med att ta till knytnävarna då jag är så arg och verkligen ser svart. Även fast många som inte känner mig så väl skulle inte kunna tro det för en sekund, dom skulle bli nästan överchockerade om dom fick höra det. Detta är en av mina sämsta sidor enligt mig. Jag blir nästan rädd för mig själv när jag verkligen blir arg. Vissa gånger har jag funderat på ifall jag lider av damp eller något, haha.

En annan dålig sida är att jag aldrig ger mig. Jag är envis som en gammal get och det har jag alltid varit. Jag har svårt att erkänna att jag har fel och jag hatar att säga förlåt. Detta har jag blivit bättre på den senaste tiden, men jag hatar det fortfarande, även om jag vet att jag har fel.

En annan sida som jag ogillar men som farmor säger är en bra egenskap, är att jag är så fruktansvärt känslig. Jag gråter väldigt ofta, flera gånger i månaden och jag kan inte om jag så skulle anstränga mig med hela mitt liv, stoppa tårarna. Jag är känslig på ett sådant vis att jag kan hamna i djupa, djupa svackor och må riktigt dåligt. Jag är en analyserare och jag analyserar precis allt som går att analysera. Sitter och ältar små saker, kan bara vara en liten grej jag råkat sagt fel vid ett tillfälle, eller något som jag tror att jag själv har gjort bort mig för att jag sagt eller gjort. Jag tänker alldeles för mycket och detta har gjort att jag blivit väldigt deprimerad vissa perioder. En annan sak med mig är att jag är extremt djup. Jag skulle nog vilja påstå att jag är en av dom djupaste personerna. Detta känner jag och det går inte att förklara på något annant sätt. En stor del av mig är att jag varit med om väldigt jobbiga saker i mitt liv, och detta har präglat mig till att bli den jag är idag. Jag har extremt mycket erfarenheter och jag har växt upp fortare än vad jag kanske borde ha gjort. Jag kan lätt känna empati för folk och jag förstår människor ganska fort. Det värsta jag vet är mobbing sexuellautnyttjande och spindlar.

Efterssom alla redan hunnit haft den här grejen på sina bloggar hit och dit, tänkte jag också prova på det. bättre sent än aldrig

Får se hur långt jag kommer orka skriva tills det att jag lägger av. haha meeeen jag testar!

häng med

Dag 01 – Presentera dig själv
Dag 02 – Din första kärlek
Dag 03 – Dina föräldrar
Dag 04 – I din handväska
Dag 05 – Din syn på kärlek
Dag 06 – Tio sanningar om dig
Dag 07 – Din bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Din tro
Dag 10 – Vad du hade på dig idag
Dag 11 – Dina syskon
Dag 12 – Det här åt jag idag
Dag 13 – Dina drömmar
Dag 14 – Min favoritfilm
Dag 15 – Denna vecka
Dag 16 – Din första kyss
Dag 17 - Din Barndom
Dag 18 – Något du ångrar
Dag 19 – Din kärlek
Dag 20 – En period i ditt liv
Dag 21 – Det här är jag beroende av
Dag 22 – En bild från mitt rum/lägenhet
Dag 23 – En utomlands resa
Dag 24 – Något som du önskar vore annorlunda
Dag 25 – Något du saknar
Dag 26 – Denna månaden
Dag 27 – Din dag
Dag 28 – Något som får dig att gråta
Dag 29 – Dina mål
Dag 30 – Ett sista ögonblick

he puts his hand on my lower back, his face in my neck and says something to make me laugh, makes me forget i was mad. his touch feels so right is't like he's reading my mind. i need him all the time    

Är sjuk! och det suger verkligen, det ända jag fortfarande nästan bara har tankarna på 15 maj, det enda jag fokuserar på! då sandra och jag drar härifrån, alltså jag längtar mer än något annat!

satt nyss och försökte ladda ner massa låtar jag kan lida av dom två veckorna borta i värmen, men det funkaaaar ju inte, kul typ!

dags att fixa spotify premium kanske? eller iallafall ett nytt sd kort.

Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget, för någon söt liten filur kom ivägen. 

Jag känner såhär att läs bara början, det är det enda viktiga här.                          Du förstår inte hur mycket du gör för mig, tack!

Ännu en helg över.. som har spenderats i södertälje

Jag har inga rena kläder kvar efter typ 2 månader utan att tvättat, dags att tvätta på högsta grad!

Imorn är det skola, men jag ligger längre fram i mina tankar än så, shit vad jag längtar till 15juni, exakt en månad, det ska bara bli så sköööönt!

Nu sova sova sova, är verkligen jätte trött.

Hitta fram några gamla bilder från några år sedan.