Ja jag borde sova, jag vill sova, men det går inte

Jag söker hela tiden efter andra möjligheter andra val andra människor, en annan sorts lycka.

När man efter flera gånger får smällen rakt i ansiktet, och när ens kropp är helt slut trots att du legat och sovit i en vecka och knappt orkat äta.

När man känner en sån stress över något man ändå inte gör, ligger stressen där för att man vet att man måste göra det? men ändå aldrig gör det.

Vad är det som gör eller hur hur kan en liten ynka människa som bara skapat olycka svek och fått en att inte bry sig om något annat, hur kan den ändå trots allt det trängt sig in i en i varenda liten vrå i ens hjärna kropp och liv.

Hur kan det dyka upp flera gånger dagligen en massa saker som bara påminner om allt det där som man trodde man hade förträngt totalt.

Hur mycket man hatar den, livet och drar allt över en kam, att allt är bara dåligt, jobbigt, äckligt, och riktigt jävla onödigt.

Ändå kommer du på dig själv hela tiden med att undra vad den gör just nu, hur den mår och framför allt vad den tänker.

Hur patetiskt? mycket patetiskt

Men vem har du att skylla?

Vad du än säger, hur många tårar du än fäller framför den, hur mycket du än skriker slåss och gör onödiga saker som du ångrar rejält.

Den ända du har att skylla är dig själv. Den personen kommer aldrig att lyssna, varken tycka synd om dig eller ge med sig.

allt är ditt fel, du har gjort dina val, och om du nu är så svag att en annan människa, en riktig jävla idiot har fått dig att göra saker som du ångrar efter. så är det fortfarande ingen annans fel än ditt eget.

Hur lång tid ska det ta att bearbeta? hur vuxen måste jag hinna bli?

Hur mycket ska jag hinna göra fel innan ödet vänder om och får mig på andra vägar.

Men vad som än händer kommer jag alltid att vilja stå där framför dig och ta ditt skott.

Och det är helt sjukt att det får vara så.

Tack för ikväll hej