Det här med att må bra. Rätt jävla sjuk grej va? 

Vet inte hur det är med er därute men det har liksom aldrig tillhört mitt liv eller 

varit en del av vanligheterna. Att må bra. 

Jag går runt och är konstant förundrad, vad är detta? 

Vaknar och mår bra, somnar och mår bra. 

Klagar på att jag är så jävla stel i kroppen, bokar en massage, herregud vilka livsproblem. 

Kommer ihåg när jag var olycklig och en dag fick jag 40 graders feber och hallicunerade, 

var helt väck, ramlade på gruset och det var december, började blöda på handflatorna. 

Torkade av blodet på någon gammal trött t-shirt och kände ingenting. 

Så mycket som inte känns när man är olycklig. 

Det är liksom bara den där starka orsaken till olyckan som känns hela-jävla-tiden medan allt annat..totalt obetydligt.

Tio drinkar för mycket, en natt över toaletten, stuka foten, blöda, börja brinna , 

bli påkörd av en cyklist, få halsfluss, lunginflammation, klämma fingret skithårt i en dörr.. så mycket som inte känns när man bara känner den stora klumpen av olycka. Skönt att kunna känna saker för en gångs skull. Stora som små. 

Skönt att svära och skrika till när man klämmer fingret i en dörr. 

Inte bara trött titta på hur det svullnar upp och gå vidare.

M FORNI