Det var något jag glömde säga till dig innan du vände och gick, något så viktigt att jag inte kan förstå att jag inte minns vad det var.

Det var något i luften, orden flöt ut, iväg med vinden, vad jag en sa så lyssnade du inte ett ord på vad jag sa, hur jag såg ut, hur livlös min kropp var utan dig, det ända du kunde göra var att skrika åt mig. 

Mitt enda val var att skrika tillbaka, men det gjorde jag aldrig.

Jag kunde inte göra annat än att se dig i ögonen, ta emot och försöka få in i huvudet hur patetisk en människa som du kan vara.

Helgen har varit super toppen! men allt har sitt slut, och nu är det ny veckan igen!..snart, trodde jag skulle vara mycket mer peppad på den faktiskt, men vi orkar inte ens slita oss ur ifrån soffan nu.

känns som det finns miljoner saker att göra innan jag kan sova, kanske är darför det är så svårt att ta sig upp härifrån?

imorgon ska jag till skolan igen känns extra tungt efterssom att nästan hela förra veckans skoldagar drogs bort pga det ena och det andra..

och mindre saker blir det ju inte att göra för det, vet inte ens vad vi håller på med längre.

Jag ska sluta klaga och köra verkstad nu istället!

godnatt