Att man ibland måste släppa vissa människor, och att allting sker av en anledning.

För många är det en förfärlig tanke. vi tycker att det är hemskt att tappa bort människor i livet och gör nästan vad som helst för att lappa ihop trasiga relationer.Ibland håller vi fast vid personer som vi innerst inne vet att vi borde släppa.Vi är sentimentala och vi är rädda för att bli ensamma.

Försök känna efter i ditt hjärta vad den här människan betyder för dig. Är det skuld eller längtan som håller dig kvar? Är det längtan så är det något att bygga vidare på, är det skuld ska du släppa det.

Och det är faktiskt inte meningen att vi ska hänga ihop med alla livet ut. Människor kommer och går i ens liv, vissa har man bara en kort period i ens liv och några stannar längre. Och förringa inte de kortspringande vännerna, ni har kunskaper ni ska ge varrandra som inte behöver så lång tid. Sedan kan och ska ni gå åt varsitt håll. Våga släppa taget! Verkliga vänner och kärlekar hittar tillbaka till varandra om det är meningen. De andra ska man inte ha dåligt samvete för. Det är faktiskt skönt att bli av med en del personer som man är färdig med.

Däremot ska man aldrig se tillbaka med bitterhet på gamla relationer. Man lär sig något av alla relationer bra som dåliga, och det är aldrig bortkastad tid. Det var helt enkelt inte meningen att du skulle ägna de åren åt den mannen/kvinnan och den relationen och det gäller bara att förstå vad det var du skulle lära dig av det.

Men det kommer man alltid få en liten aning av förr eller senare. Huvudsaken är att man vet om att den alltid finns och kommer fram någon gång."