Jag kan inte säga vad det egentligen är.

Jag kan bara berätta hur det känns

Och just nu finns det en stål kniv i min luftstrup

Jag kan inte andas

Men jag slåss, även om jag inte kan slåss.

Så länge fel känns rätt funkar det.

Det är som om jag är på en hög höjd med en idiotisk kärlek och är berusad av hat

Det är som jag är påtänd av färger och jag älskar det mer att jag lider

jag är bortom alla broar

Och precis innan jag är på väg att drunkna

Räddade han mig

Han hatar mig fan

Och jag älskar det

Vänta, vart ska du.

Jag lämna dig när du inte kom tillbaka

Vi kör tillbaka

Nu börjas det igen

Det är så vansinnigt.

För när det går bra, då går det bra, då är jag Stålkvinnan med vinden i ryggen..

Men när det går dåligt är det hemskt. jag känner mig så dålig

Vem är den killen?

jag vet inte ens hans namn.

jag la upp båda händerna på bordet.

jag kommer aldrig att gå så lågt igen, jag antar att jag inte känner min egen styrka