Varför ska varenda liten grej bestå av att klättra över meter höga murar?

Och att efter sig bygga upp meter höga murar så att ingen kan enkelt komma igenom till dit jag står.

jag börjar totalt tröttna på all denna jävla komplicerade former man måste räkna ut hela tiden och måste leva efter.

Varför kan ingenting någon gång gå så enkalt att man någon gång kan vara stolt över sig själv, och inte stolt över att man klarade sig igenom det. Den lyckan skulle väga så himla mycket mer

life fucking with me