Allting känns likadant, känns som ett hjul som bara snurrar runt och försöker man stanna farten går det över till att bara snurra fortare och snabbare.

För alla gånger du sagt hur det egentligen är och för alla gånger jag försöker gissa vad som ska hända efter den där röran, allt är så smutsigt rörigt och idiotiskt.

För allt det som du har varit, för alla dom gånger du ställt upp och för allt det du visat hur man gör, när ska man lära sig verkligheten, när ska man förstå att allt inte går att styra över trots att man ibland faktiskt lyckas tro det.

Ju mer man hör desto mindre förvånad blir man för var gång som går.

Såhär låter jag på baksmällan, undra hur det lät igår..

Nu får jag skärpa mig!