Det finns ingen glad sofia längre idag

Hon känns avlägsen, och borta med vinden

Hon känns för trött och för slut i kropp och huvud av oron för att kunna nå fram med ett leénde

Jag vill sjunka ner under jorden. Leva där ett tag tills tankar och problem lagt sig lite.

Rivit upp sår den senaste tiden med framtidstron men och kanske mer med alla andra saker också för den delen. Alla saker som förut känndes så självklara och så lätta, fast trots att jag visste att dom egentligen var svåra men för det inte hopplösa. Inbillade mig att om jag bara kom till den punkten då då kunde jag pusta ut och då skulle allt bara falla på plats i ett och gå så jävla bra, men den punkten visade sig vara svårare än någon utav dom andra punkterna innan. och när dessutom man sårar människor längs vägen, längs den vägen där man ändå kanske inte vet vad som egentligen känns rätt och om man klarar av att fortsätta gå.

Jag har alltid trott eller alltid varit den där som såg möjligheter i allt, den som såg det ljusa i det mörka även fast det att folk inte alltid kanske sett det när dom riktat en blick på mig.

Folk säger att det ska gå lättare med åren, och ohja visst gör det det. dom där små problemen känns som a piece of cake nu men då följer det också med ett hårdare slag med det, saker utväcklas och blir oftast färre men större.

Jag förstår nu allt det där som du förut pratade om, bättre sent än aldrig?

nej det finns faktiskt ett ord som heter försent, tyvärr

och om saken i frågan nu faktiskt visar sig att det är försent så vet jag inte vad jag gör eller tar mig till. allt det som egentligen visar tecken på att det bara är så bra så bra, har nästan bara visat tecken på i flera år att det varit så dåligt så dåligt, och med det också till och med vittnen.

Jag har alltid vetat någonstans att det aldrig funnits ett end, men den tanken är

som förövrigt är mer avlägsen än allt annat just nu. Inget känns bra alls.

Vad hände?

Någonting är riktigt fel om jag inte ens når ut med det jag vill i ord, för det har jag absolut inte gjort

Så många fina runt mig, men ändå är jag inte tillfreds alls. 

vad har jag gjort för fel, jag vet, hur många frågor jag än ställer kommer jag aldrig få dom svaren jag vill ha av dig