Det ska spelas högt fast fallet kan bli hårt. 

Ibland har han räckt mig sina händer, ibland har han sagt sånt där som du och jag och vårt. 

Kan någon förstå och förklara varför ord som vi och vårt gör mig så svag och rädd? 

Ibland har han hjälpt mig att glömma hur ensam jag är för ett tag. Massor av vänner och bekanta runt omkring mig, men ändå ingen annan som får mig till ro och som förstår mig.

Kan någon förklara varför det gör så ont, så ont att se? Så jag sluter mina ögon och låtsas att jag inte vet hur ensam jag är. Jag antar att det är såhär det ska kännas, och jag antar att det är för bra för att det ska vara enkelt.

Kanske är det dina ögon eller kanske dina läppar, Kanske är det bara en illusion, Känslan av att få tycka om någon, känslan av att man kunde få tycka om någon.

Längtan efter att få längta. Kanske är det ingenting, ingenting alls.

Kanske är det bara du och när du riktar uppmärksamheten åt mitt håll. Kanske är det bara du.

Jag ville bara kyssa dig innan de rann ut i sanden,Innan vi bara var en historia att stryka över. 

Jag tystar mina ord och klär dom i något dimmigt. Klär dom i konstiga och förvirrande ord för dig att läsa mellan raderna. 

Så att du bara kanske förstår att de där töntiga och luddiga orden och leendet är till för dig. 

Så att det blir ännu mer spänt mellan det där konstiga dig och mig. För vi är inget Vi. Du är Du och jag är Jag. 

Och jag forstätter förneka. Någon frågar och jag säger nej. Skriker nej. 

För jag vet att jag bör inte, får inte, vill inte, kan inte, vilja ha dina händer här hos mig.  

Och jag får be mig själv hela tiden att hålla käften. Fast jag egentligen vill skrika rakt ut. 

Berätta för alla. Berätta för mig själv och berätta till dig. Berätta om vårat konstiga vi. 

Men jag kan inte, får inte, ska inte. För om jag börjar prata.. Då har jag förlorat dig på alla sätt och vis inom loppet av en hundradels sekund.

Och om någon eller någon som du skulle fråga så skulle jag förneka in i det sista. Och jag tror att jag gör det för mig själv också. Men jag kan inte vara säker 

För det handlar inte om dig, mig eller om oss. 

Det handlar om sättet du gick in i mig och log, just den där dagen, som fick dig att fastna i mig. 

Det handlar om det. Hur du får mig att känna hur du får mig att falla till rätt plats, hur du får mig att förstå saker och ting på de där enkla sättet, hur du får mig att vilja lyssna, hur du får mig att våga göra fel, hur du får mig att ha hoppet uppe om att det finns en pusselbit som passar för mig också.

Längtan efter din hand, ditt leende, din kropp hårt mot min.

Dina hårda ord, din dryga sida av dig, hur du ibland kan få mig så arg men samtidigt så glad och kanske till och med rent av riktigt lycklig?

Det handlar inte om dig, det handlar inte om mig. Det handlar om det.  

eller hur är det egentligen? kan någon tala om för mig.

Nu kan jag inte sitta och sudda ord och byta ut meningar fram och tillbaks längre. Jag vill inte nå ut med någonting, jag vill bara få fram orden svart på vitt framför mig själv och framför er och jag är inte den som inte tar emot hjälp. bara lite,kanske liksom. godnatt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet faktiskt att jag ännu en gång kommit till den punkten i livet då jag känner mig ganska hopplös på vissa plan men samtidigt helt oslagbar.  Och det kan slå över på bara en dag. Jag gick igenom detta en gång i somras också då jag inte helt kan ...

   bästa bästa bästa du.  

Har precis packat klart nästan allting, resten av veckan kommer jag bli en kungsängenbo. Kommer bli såååå skönt att slippa gå upp halv 5 på mornarna. ser fram emot det enormt och bara 20 minuter till skolan hur skönt?. Jag tänkte jag skulle ha plugga...

En sån här bra dag har jag inte haft på väldigt länge. men oj vad skönt det är när dom kommer ibland! Fått min telefon äntligen att fungera efter ca två månader och massor av annat som jag inte vill gå in på. Dessutom fått besked om idag att jag bö...