Att dagens ungdomar har en hård press på sig, det inte första gången som någon nämner det.

Jag vet inte hur många gånger jag och mina kompisar har konstaterat att det är jävligt jävligt skönt att veta att dem oblikatoriska skolåren är över, att dom som går lågstadiet nu har en ganska mycket hårdare press på sig än vi hade, som likså alla andra årskurser uppåt också har. Jag skulle aldrig välja på något sätt om det gick att gå om det jag redan gjort, aldrig att jag skulle!

Det enda jag vill är att blicka framåt och se till ett vuxnare liv, med klokare folk och livserfarenhet en massa livserfarenhet.

Jag tror inte det finns någon som skulle vilja vara varken barn eller tonåring igen egentligen fastän många brukar säga så, att det är bättre att vara ung, att man ska ta vara på det.

Men vad är det man ska ta vara på?

Alla konkurenser, hårda ord, orättvisa lekar, hårt att leva upp till allt och alla , och försöka förstå allt vad som händer och varför, allt man gör känns som man gör allt det för första gången och ja vist gör man det, och man vet inte hur man ska göra eller vad som är rätt eller fel.

Jag har alltid varit enormt blyg i nästan alla sammanhang när jag var liten,

Vilket delvis fortfarande sitter kvar , men inte lika illa så det är som ett hinder för en.

Att vara lite försynt tillbaka dragen och en aning lite blyg ibland är nog bättre än rakryggad på och självsäker!

När man tänker tillbaka på förr då det kunde va så att man fick en klump i hela magen och den vred sig ut och in av att bara gå förbi någon äldre eller prata med först och främst killar, eller så kunde det faktiskt va så enkelt som att bara prata med en släkting,eller beställa mat .

bara det får en att känna ett enormt sympati för alla dom med blyghet i yngre år och äldre. För jösses vilket hinder det är, och en enorm utmaning för dom med det, tro mig , det där kan jag allt om.

Trots det kan man komma på sig själv ibland med att håna andra folk som är en aning blyga  gör bort sig eller inte vågar.

Att man så fort kan glömma bort hur det var.

Att man inte förstod förr hur tufft det var att leka krig spela fotboll och leka med bilar , istället trodde man då att det var skit coolt att leka med några fula barbie docker och hoppa hopprep. bara för alla små populära söta flickor gjorde det, och dom är smällfeta hemmafruar idag.

Att man inte visste att plugga var bättre än att slösa tid och tankar till en idiot till kille.

Och att cigaretter alkohol och annat onödigt inte alls löser några problem, 

eller gjorde de det?

Att man inte ska utelämna sig själv till någon annan för man blir ändå bara besviken, och sen står du där ensam med ingenting kvar.

Men allt sker av en anledning, och man kanske har lärt sig något av sina misstag till senare i livet?

Man får ju hoppas iallafall.

Jag säger bara fyfan för att va ung, och underbart till att va gammal pensionerad gift och vis.