Idag har jag inte mycket att säga, så jag låter mina ord speglas i en annans meningar istället, jag är för dum för att kunna uttrycka mig på det här sättet ikväll.

Den senaste tiden, kanske det senaste året, har jag känt att jag mer eller mindre är som en bok.
Mitt hittills gångna liv, är som en bok av otroligt typliga och olika kapitel. 
Varje kapitel har en egen rubrik med tydliga kategorier.
Egentligen har hela mitt liv sett ut såhär, uppdelat i olika kapitel, 
men det är inte förrän nu jag ser det så pass klart. 
 Det senaste året har jag gått in i ett nytt kapitel så tydligt att det nästan är skrämmande. 
De gånga kapitlen i mitt liv och övergångarna dem emellan är oerhört skarpa. 
Kapitlet som jag befinner mig i just nu, eller med närmare eftertanke är det faktiskt en helt ny del, 
har jag lärt mig så otroligt mycket om mig själv.
Det är som att när jag ser tillbaka på mig själv i tidigare liv, ser jag mig själv ovanifrån och bokstavligen häpnas. Inte alltid på ett negativt sätt, mest chockerat. 
Sättet jag handlade på och valen jag gjorde, det är inte jag. 
Det var jag, men i mitt nuvarande jag hade definitivt handlat och gjort annorlunda. 
Det mest skrämmande är att allt det inte var länge sedan jag övergick från det förra kapitlet. 
Det är den snabba övergången som skrämmer mig, att allt har gått så snabbt. 
 Jag har aldrig varit svag, men mina handlingar i vissa lägen har varit veka. 
Jag skulle vilja säga att jag inte haft något grepp om vem jag är och vad jag är värd.
I mitt nuvarande kapitel i boken om mig, är jag en betydligt starkare och stadigare person. 
 Dessa övergångar har inte bara varit positiva, utan de har också fått mig att må ganska dåligt.
Jag har känt att mina medmänniskor inte hunnit med mig, det är knappt så att jag hunnit med mig själv. 
Det har varit en så otrolig fart på min förändring att åsikter jag börjat få, har varit jobbigt att handskas med. Samtidigt som jag vill bläddra 100 sidor fram i min bok, har jag velat gå tillbaka 50. 
Bara för att känna att jag platsar någonstans på riktigt. 
 Kanske är det mina erfarenheter som fått mig att hamna där jag är idag.
Kanske är jag bara trött på allt.
Kanske analyserar jag för mycket.
Men jag vet att jag i de tidigare kapitlen har legat ner för många gånger och 
nu är jag klar för att stå upp, med två stadiga ben och rikta blicken framåt.

"i will kill the spiders. i will share my fries with you when you’ve finished all yours and are still hungry. i won’t ever pop my collar.  i will never be rude to your tummy- when i hear it growl and gurgle, i promise to bend down and reply respectfully. i will eat the mushrooms when we order the supreme pizza. i will kiss the papercuts. and the door-slammed finger. and the counter-bumped hip. i’ll try my hardest not to get annoyed when you whisper questions and comments during movies. i will be the big spoon. i will let you win at wrestling. sometimes. other times i will not. i will go faster. harder. i will pull when you want. and tease you when you don’t. i will send you random txts and leave you silly gifts. not always. not on schedule. just whenever i want to. whenever i think you need one. or seven. i will check your tire pressure. and remind you to take your car in. i will hold your hand. i will love you. i will love you. i will love you.