När någon man har hatat, drömt om hur man vill slå.

slösat många timmar på att tänka på vad man ska säga när man träffas

mördarblickarna man ska ge, drinken man ska kasta, glassen man ska smeta..

sen krossar hans ansikte dina tankar en dag, och din enda reflex är ett svagt leende.

Hur kunde jag vara så arg?

När man inte längre är arg när man inte längre bryr sig.

om vad man skulle säga när han passerar på gatan, när ens hjärta inte stannar utan fortsätter som vanligt.

När han bara är någon man hade i telefonboken för länge sedan, som brukade ringa och aldrig ville lägga på för att han var rastlös

Den känslan. Kanske den bästa känslan som finns. Just precis den känslan.

Goddag godag, underbar dag idag

solen skiner och fönstrerna är öppna, håller på med en stor städning man ser hur jävla skitigt och dammigt det är när solen är framme. men är snart klar med städningen iallafall, sen börjar vi på tvätthögen.

Vart dagen sedan leder idag efter städningen vet jag inte, eftersom  jag inte känner mig lika sjuk och off som igår så måste jag göra någonting, idag orkar jag inte bara vara inne. Funderar på en sväng till stan och fixa lite ärenden bla annat beställa ny friss tid efterssom jag missade min igår.. menmen let´s see

Det finns ingen glad sofia längre idag

Hon känns avlägsen, och borta med vinden

Hon känns för trött och för slut i kropp och huvud av oron för att kunna nå fram med ett leénde

Jag vill sjunka ner under jorden. Leva där ett tag tills tankar och problem lagt sig lite.

Rivit upp sår den senaste tiden med framtidstron men och kanske mer med alla andra saker också för den delen. Alla saker som förut känndes så självklara och så lätta, fast trots att jag visste att dom egentligen var svåra men för det inte hopplösa. Inbillade mig att om jag bara kom till den punkten då då kunde jag pusta ut och då skulle allt bara falla på plats i ett och gå så jävla bra, men den punkten visade sig vara svårare än någon utav dom andra punkterna innan. och när dessutom man sårar människor längs vägen, längs den vägen där man ändå kanske inte vet vad som egentligen känns rätt och om man klarar av att fortsätta gå.

Jag har alltid trott eller alltid varit den där som såg möjligheter i allt, den som såg det ljusa i det mörka även fast det att folk inte alltid kanske sett det när dom riktat en blick på mig.

Folk säger att det ska gå lättare med åren, och ohja visst gör det det. dom där små problemen känns som a piece of cake nu men då följer det också med ett hårdare slag med det, saker utväcklas och blir oftast färre men större.

Jag förstår nu allt det där som du förut pratade om, bättre sent än aldrig?

nej det finns faktiskt ett ord som heter försent, tyvärr

och om saken i frågan nu faktiskt visar sig att det är försent så vet jag inte vad jag gör eller tar mig till. allt det som egentligen visar tecken på att det bara är så bra så bra, har nästan bara visat tecken på i flera år att det varit så dåligt så dåligt, och med det också till och med vittnen.

Jag har alltid vetat någonstans att det aldrig funnits ett end, men den tanken är

som förövrigt är mer avlägsen än allt annat just nu. Inget känns bra alls.

Vad hände?

Någonting är riktigt fel om jag inte ens når ut med det jag vill i ord, för det har jag absolut inte gjort

Så många fina runt mig, men ändå är jag inte tillfreds alls. 

vad har jag gjort för fel, jag vet, hur många frågor jag än ställer kommer jag aldrig få dom svaren jag vill ha av dig

I min stad där systemet sover

Ingen bryr sig om något 

Det är upp till dig hur du vill dölja eller fly sin hunger aldrig tar någonting slut

En hatiskt konstruktion bygger struktur i sitt gudomliga perfekta ställe

Ett område som är så kallt som is

Ett oändligt imperium med cyniker, önskan är född av en bruten förtrollning och ingenting går att styra eller ha någon koll på längre.

känna sig som en gatunge utan kärlek utan pengar stå i kö och vänta på rätt tillfälle att bryta in

Bestämma sin livsstil genom att kasta tärningarna rätt

kommer att stå en annan människa där, kommer att falla ned hitta vägen ut ur den ständiga bristen i framtiden

Du måste skaffa dig en bild av vad som händer och orsaken,

Hans och deras läppar är förseglade nu

Deras ärlighet kommer aldrig att finna ett ärligt svar

brist på din stolthet är bara en symbol en annan dold ursäkt för att vara en sådan snedvridning din sjuka själviska jävla missbruk

Specialitet från Idre

   Jonna försöker förstöra för mig, och trycker ner staven precis framför mig. Äntligen ett bildbevis.. haha           

Allting känns likadant, känns som ett hjul som bara snurrar runt och försöker man stanna farten går det över till att bara snurra fortare och snabbare.

För alla gånger du sagt hur det egentligen är och för alla gånger jag försöker gissa vad som ska hända efter den där röran, allt är så smutsigt rörigt och idiotiskt.

För allt det som du har varit, för alla dom gånger du ställt upp och för allt det du visat hur man gör, när ska man lära sig verkligheten, när ska man förstå att allt inte går att styra över trots att man ibland faktiskt lyckas tro det.

Ju mer man hör desto mindre förvånad blir man för var gång som går.

Såhär låter jag på baksmällan, undra hur det lät igår..

Nu får jag skärpa mig!