En sak som jag bara inte förstår är varför någonting som gjort dig glad och lycklig att den känslan inte kan sitta kvar lika länge för som en grej som gjort dig ledsen och arg?

För så är det ju faktiskt, om du är jätte glad för någonting du klarat eller något du fått eller glad för en känsla som att du är expl nykär, den lyckliga känslan sitter ju inte alls kvar lika länge som en känsla som ledsen över något du inte klarat eller att någon varit expl otrogen. En sån känsla kan sitta kvar hur länge som helst, medan en lycklig känsla i bästa fall känns i en vecka.

Eller är det bara jag som är helt galen som tänker så? eller är jag kanske så trött att jag tänker för mycket? ingen aning men Godnatt i allafall

Idag hade jag tänkt att jag skulle sova vid elva ungefär. nu är klockan snart halv två och jag är fortfarande uppe på benen? Men har gjort nödvändiga saker iallafall.

Efter att bara läst ett par meningar på en tjejs blogg, så fick jag helt plötsligt ett ryk, det stod ungefär hur dåligt året 2010 hade börjat och osv, men att hon också genom ett blogginlägg fick en typ uppenbarelse eller hur man nu ska kalla det.

Hon och jag visste att allt går bara man vill men inte förrän då insåg hon att det faktiskt på riktigt är sant!

Hon hade varit arbetslös i två år sedan hon tog studenten hon hade givit upp redan innan hon knappt hunnit söka några jobb, dem flesta jobben var man tvungen att ha körkort till och det hade hon inte och hade ingen som helst lust att börja plugga till det. Det inte så att hon dega hemma hela dagarna utan under det sista året som arbetslös bestämde hon sig för att göra något åt hennes lathet och insåg att det enklaste sättet att få lite ändrig på det var genom att börja träna, träna gör att hjärnan jobbar när kroppen jobbar hade hon hört och till det behövdes ju verkligen ingen bok eller några som helst siffror, så det körde hon på, och insåg ganska snabbt hur förändrad hon vart, både i humör ork och kropps mässigt, självförtroende och det gör ju också att man vill mer och känner att man klarar.

Efter att hon tränat några månader varanan dag så börja hon plugga körkort för hon fick en insperation till att köra på bara utan att tänka, för visst är det skönt sen efteråt när man vet att man har klarat något? exakt så kände hon efter varje träningspass, och hon kände att hon i princip skulle klara av vad som helst. 

Två månader efter det hade hon körkort i handen på första teoriprovet och första uppkörning.

Hon passade på att börja söka ca 30 jobb samma dag när hon hade självförtroendet på topp, två månader senare hade hon 3 jobb att välja mellan och en månad efter det en lägenhet.

Och jag fick en sån kick att verkligen köra på som hon utan att tänka, pressa sig själv till det yttersta och inte tillåta en sekund känsla av lathet eller att det inte går längre.

Det är så mycket jag vill göra men inte gör, eller börjar men lägger det sedan på is och har ångest för varje dag som går att jag inte slutför det jag på börjat. hur svårt kan det va liksom?

Jag vill ta en massa olika kurser träffa en massa människor resa så mycket det bara går, inte en semester jag syftar på men det skulle ju inte va helt fel det med.

För att för varje sak man gör öppnas alltid en ny dörr, och ju mer man har i bagaget desto bättre, ingenting gör man i onödan likosm. och ju mer man gör  ju enklare och roligare är allt.

Så Imorgon ska jag ringa Skidskolor  och fixa min praktik så jag kan gå vidare i steg 1 i skidutbildningen. håll tummarna för att det går nu!

Ska också ringa körskolan och boka lektioner och verkligen  börja plugga, Jag fyller 18 om exakt en vecka och då var det tänkt att ha mitt körkort i handen, men det har jag lagt på is som allt annat, hur idiotiskt?

Ska också söka jobb elllr praktik hade jag tänkt till dom 3 dagar jag inte går i skolan i veckorna.

Och träna på riktigt hade jag tänkt,  inte för att jag har någon som helst motivation till just att träna? spela någon hård fotbollsmatch eller liknade skulle jag absolut inte avstå som träning några gånger i veckan,  springa på sommaren mellan två åkrar skulle jag inte heller avstå. men vadå att bara träna? göra massa armhävningar eller lyfta masa tynger. nej förstår inte grejen, då kommer jag inte komma långt i min träning. Isåfall måste jag ha någon tränare som man inte vågar säga emot som står och skriker på en tills man svimmar av överansträngning. annars skulle det inte funka

så får de hur det blir av den saken, men ska jag vara ärlig så vart jag väldigt peppad efter att ha läst hur mycket träning gjorde för henne och jag menar några kilo lättare skulle absolut inte skada , för det var ju den som la grunden i att hon lyckades med allt annat . men jag vill ju så mycket men självförtroendet och rädslan att inte lyckas fäller mina ben för mig

     För första gången i mitt liv är jag nöjd med min hårfärg under vinterhalvåret