Igår var jag i skolan.

var väl helt okej att komma tillbaka igen.

Efter en dag springandes runt och tog kort med alla handels klasserna och nya ettorna

Åkte jag och Sofia in till Södertälje till hennes lägenhet, sen runt på stan lite, och försökte sedan ta oss bort mot tåget för att åka hem.

Men istället hamnade vi i Tumba pågrund av att vi tog fel pendeltåg haha.

Och efter allt annat knas med tågkort och busskort, var vi tvungna att åka tillbaka till Nykvarn igen. Men då orkade vi inte åka runt mer så då fick Mamma komma och vi åkte med henne istället. funkade nästan bättre det.

Antar att vi var lite ute ur matchen efter mer än 12 veckors ledighet.

Somnade direkt efter att jag kommit hem, och har sovit tills nu 13,20 .?

Skulle egentligen åkt in till brightcare idag men efter nattens jobbiga mage och spytt lite närsom, så känns det som jag ska åka dit imorgon istället. så så fick det bli.

Hörs

kan det faktiskt va så att det oftast dom sämre man kommer ihåg före dom bättre?

nu ska jag sova. Tidigt upp imorn, nej usch det här är inte kul!

Hörs och lovar att bli lite gladare snart på mina inlägg.  nu känns det som jag har livet på min sida igen iaf!

Sköt om er

haha?

Önska mig lycka till!

sen drar jag en shopping runda. hörs ikväll

Allt går i slowmotion och ändå hinner jag inte med.

Det är som att träffa en ny person och det ända man vet är dens namn.

Igår hämta jag min dator. Underbart!

dessutom kosta det inget.

sen kom Jonna och tjorven, vi satt i gång och tog bort min stora äckliga dator och börja fixa min dotor så det blev perfekt. Sen käka vi drack och fixa oss.

Slutade med att ett tiotal personer hamna hos mig och det vart en trevlig kväll och natt!

Just nu sitter och är alldeles förtvivlat ledsen.

Jag vet inte vart jag ska vända mig, men ska nog snart dra ner till pappa och mamma, och snacka vidare om det svårt handlande ämnet.

Tänkte bara ta en paus och låta tårarna rinna lite först.

hörs snart

Åh vad glad jag är!

Min dator är lagad och klar för att hämtas imorgon.

Perfekt

Nu sitter jag och kollar på scrubs, och sen paradise hotel, och vänta på att klockan blir halv tre så familjen annorlunda börjar!

Sen blir det en ganska tidig morgon för att åka in och hämta datorn.

Hörs

Om man kunde sjunga sig genom hela livet. Vad enkelt allt skulle va.

Japp här ser ni en tjej med världens mest ångest för skolan.

Jag kommer bråka mig till ett helvete om det här inte funkar nu!

Men det värsta borde nog ändå va att jag inte vet vad jag vill..

Eller vet jag?

 Jag tror att den lilla lilla delen längst in vet exakt vad jag vill, jag tror bara att det är andras tvivlande och kommentarer som har låtit överta kroppen mot det negativa och hopplösa.

Så att just det i mitt fall har blivit till det hopplösare än en benlös groda.

Jag vet att det inte kan vara mitt fel hela vägen eftersom jag aldrig har haft någon som helst instinkt i något jag har gjort eller viljat göra.

Ni vet när man fick i bilduppgift när man var liten att rita sitt drömjobb och förklara.

Alla dom flesta tjejer hade oftast satt pennan i glöd i högsta hugg och ritat klart och tydligt sitt drömjobb som var veterinär eller flygvärdinna eller sådana jobb som alla tjejer i små åldrarna gillar.

Medans jag satt och tänkte och tänkte och tänkte och sedan föll för någons kompis drömjobb för att jag tyckte att teckningen var otroligt fin ritad eller att det var en kul grej att rita en tex delfin. Så då blev min uppgift för att rita ett drömjobb delfinskötare.

Nu är det inte lika lätt som att gå efter en kompis för att hon eller han ritar snyggt.

Och när också skolan föll ihop totalt efter mindre än halva högstadiet kanske också mitt liv lite. När man väl va inne i "den jobba perioden i ens liv" som många uttrycker den. Man försöker hitta sig själv, skolan blir ännu mer press på en och man upplever kanske ett nytt kapitel i ens liv.eller nått? och dessutom galen kärlek på detta.

Att alltid sitta som ett frågetecken så fort läraren öppnar käften (kanske en aning för att överdiva).

Så var det enklare och kändes som det enklaste sättet var att bara skita i alla läxor, prov, vad lärarna sa, och vad man skulle kunna (kanske en aning för att överdiva där med). För att slippa alla tårar och ångest för man fick ett Ig i speciellt matte. Var det enklare att veta att man inte hade lagt ned så mycket tid och försök och tårar när det inte gick, på att försöka få ett G eller kanske i allra allra bästa fall ett Vg. Det absolut enklaste sättet var då att man inte hade pluggat överhuvudtaget. För då kunde jag inte känna sig dålig eller få ångest alls över att man inte fick godkänt. För då hade man inte ens försökt. Därför var de det absolut enklaste sättet tyckte man just då. När man dessutom hade 1000 andra problem och saker att lära sig på samma gång.

Efter ett tag när jag visste (eller kände då) att man var hopplös.

Framför lärarna var man på botten, och för dom spelade det ingen roll om dom satt 15-20 min extra varje lektion för att hjälpa mig att förstå vad jag skulle träna på vad som gick bra och vad som gick mindre bra, för jag var inte mottaglig då.

Jag förstod inte innerbörden av skolan betygen. varför ska man ha betyg?

Jag visste ändå inte vilket gymnasium jag vill gå. Jag menar jag va 14,15 år..?

Jag är inte vuxen nu, jag ska inte jobba nu. det är många år.

Efter ett ganska så jobbigt och vilset år om jag själv får säga det.

Så tog jag mitt stora beslut att välja bort den skolan där jag själv inte tyckte jag fick så mycket hjälp jag behövde. För jag hade kunnat fått mycket mer ändå.

Så valde jag att byta skola. börja ett "nytt" liv. Och valde i och med skolbytet bort det jag verkligen gillar mest att göra.

Musik. Jag valde bort ett helt år med musik och en uppsättning av en musikal.

Vilket jag ångrade ganska mycket efteråt ändå.

Men jag ångrar inte tillbaka tiden så jag fick välja om.

För det året som kom med skolbytet kan kanske ha vart det bästa nuvarande året genom mina 17 levda år. Och fick en av mina bästa vänner på.

Trots att jag valde mig in på ett litet "nytt" liv. Med anteckningsblock och penna i högsta hugg, (så gott det gick iaf).

Så klarade jag inte betygen helt, Varav dom var grundämnen.Matte engelska.

Vilket ändå inte hade gått hur mycket jag tid och koncentration jag la ned i det, för jag hade tappat så mycket i dom två ämnena.

Men jag klarade mycket vilket jag inte tror jag hade klarat om jag hade gått kvar.

Men just därför allt det här. och för att jag går och kör allt verkligen allt på impuls.

Jag har liksom aldrig haft en tanke på vad jag vill göra och vart jag vill gå.

Jag har aldrig lagt i något intresse för att ens söka gymnasium. eller lägga ned energi för vad det finns för gymnasium och linjer.

Jag var helt övertygad hela mitt liv på att jag skulle få gå Iv vad jag än gjorde.Vilket jag aldrig hade satt min fot i.

Men jag hade den turen att två dagar innan skolstart förra året komma in på handels.

Där har jag gått ett år nu. Och vart helt bestämd på sen i julas att jag verkligen vill byta skola och linje. 

För att jag helt enkelt inte trivs.

När jag har haft en sån tur möjlighet.

Då är jag ändå inte nöjd.

Men vad ska man göra då?

Det ser ändå ut som att jag är fast på Handels, för att just jag inte lagt manken i.

För det är ju faktiskt nästan bara jag som kan påverka. eller hur var det?

nej jag vill faktiskt inte. Jag har sån jävla ångest för det.

Så min högsta önskan just nu är att det kom ner en liten tomte nisse från mitt tak här. och gav mig en önskning bara en önskning.

Tror ni han kommer?

Jag hatar skolan.

Vill inget hellre än jobba. jobba för att tjäna pengar.

Vart inget Stockholm.

Jag försov mig

hatar mig själv just nu