Solen ligger på sådär underligt igen på hustaket och ända ner till gräset och sjön och jag försöker bara bortse från dem få dagarna som är kvar innan vintern kommer.

Mörkret som då delar sig i olika skuggor i snön och tystnaden som sträcker sig längre förbi än vi någonsinn skulle kunna se.

Jag försöker att gilla när tiden går så här snabbt.

Så snabbt så man blandar ihop veckorna kanske till och med dagarna då och då,

och när jag en gång i tiden bara skrattade åt när mormor på julen alltid säger

"jaha nu är det snart midsommar"

Nu skrattar jag inte åt det längre, jag försöker bara förstå

Försöker förstå varför det ska gå så snabbt.

Försöker förstå att jag snart, alldeles snart måste ta hand om mig själv, klara av mitt eget liv och likså ta mina egna beslut.

Och tydligen kommer det bara gå fortare och fortare sägs det.

Nu ska jag försöka ta vara på allt, framförallt på tiden. för den kommer aldrig tillbaka har jag märkt.

Världens bästa citat

"Livet är inte en resa till graven med syftet att komma dit i en attraktiv och välbevarad kropp.
 Det handlar om att glida in sidlänges med en chokladkaka i ena handen, 
en flaska vin i den andra, fullständigt slutkörd, totalt utsliten, skrikande "Vilken häftig resa!"

Jag kan inte säga vad det egentligen är.

Jag kan bara berätta hur det känns

Och just nu finns det en stål kniv i min luftstrup

Jag kan inte andas

Men jag slåss, även om jag inte kan slåss.

Så länge fel känns rätt funkar det.

Det är som om jag är på en hög höjd med en idiotisk kärlek och är berusad av hat

Det är som jag är påtänd av färger och jag älskar det mer att jag lider

jag sufficat.

Och precis innan jag är på väg att drunkna

Räddade han mig

Han hatar mig fan

Och jag älskar det

Vänta, vart ska du.

Jag lämna dig när du inte kom tillbaka

Vi kör tillbaka

Nu börjas det igen

Det är så vansinnigt.

För när det går bra, då går det bra, då är jag Stålkvinnan med vinden i ryggen..

Men när det går dåligt är det hemskt. jag känner mig så dålig

Vem är den killen?

jag vet inte ens hans namn.

jag la upp båda händerna på bordet.

jag kommer aldrig att gå så lågt igen, jag antar att jag inte känner min egen styrka