Många kan tycka att jag varit självisk och rent utsagt ett riktigt jävla ego den senaste månaden typ.

Men saken är den att så är inte fallet, jag har bara inte tänkt så långt, och det känns som så mycket har hänt, och min  hjärna har varit översvämmad med tankar om både det ena och det andra , och det har hänt så mycket saker.

På riktigt, jag har nte kunnat tänkt klart en sekund, och så impulsartad som jag är tar jag väldigt förhastade beslut, tänker just då på mig själv, men det är klart man gör ibland när saker är själv till ens fördel, alla gör, jag hinner inte med i tankrna innan saker är bestämda och när flera val dyker upp samtidigt och man bokar upp dagar som redan varit planerade sedan länge, man bestämmer både det ena andra och de tredje på samma gång utan at hinna med att tänka att man redan lovat en och annan sak.

Det är svårt att förklara sig ur, det är svårt att bli förlåten, och det är svårt att dämpa ångesten man har efter det att man förstått efteråt vad man själv lyckats rört till det.

Jag har svårt att be om ursäkt jag har svårt att förklara mig för alla det ting jag gjort mot näst intill alla den här månaden.

Jag har själv varit i en mindre obalans i livet jag inte märkt av förrän nu att jag har varit och är.

saker måste lägga sig på plats innan jag kan ta itu med allt, och hitta rätt spår igen, jag måste själv komma på hur jag vill ha det. 

Men så är det när mycket händer i sitt liv, det är svårt att hänga med och göra alla till lags. Att det är bra saker som hänt gör det hela värre trots att det är bra, man lever i sin lyckobubbla och jag själv har svårare att tänka på andra och sätta in mig i deras/eras situationer när jag är i den bubblan och när saker omkring mig händer fortare än över en natt. Det känns som att saker och ting måste lägga sig på plats och jag har växt enormt mycket den senaste månaden att jag själv som sagt är i en mindre obalans. Jag inser dock ändå att jag gjort fel. Jag ber så mycket om ursäkt för allt jag lovat men sen inte gjort och för alla dom gånger jag gjort saker utan att tänka på andra utan mening!

Jag hoppas snart jag kan få ner båda fötterna på jorden och att allt rullar på precis lika bra och frammåt som nu. men att jag har mer kontroll över läget då, och har lärt mig att tänka igenom mina beslut en eller två gånger innan jag tar dom. Förlåt mig verkligen förlåt mig alla ni som känner er träffade. Hoppas ni kan förstå mig lite i den här situationen också. Men ett stort förlåt, verkligen och jag menar det. Jag ska skärpa till mig, för såhär får det inte fortsätta. Förlåt

Grattis till min underbara mamma som fyller ett år äldre idag, nu blir det tårta och sushi!

Ett ögonblick.. det som första dök upp i min hjärna när jag hör ett ögonblick är faktiskt en gång när för måånga år sedan. Det var jag och min vän Cristin, dom hade precis hängt upp en hängmatta mellan två stolpar längst ute på deras brygga. Det var en varm sommardag, och bara vi två hon och jag var nere vid sjön hela dagen, badade solade pratade och njöt! Vid ett tillfälle satt vi oss båda i den där hängmattan, gungade fram och tillbaka och spottade ikapp ut över vattnet och försökte pricka alla de näckrosbladen som växte nere i vattnet bredvid bryggan. Helt plötsligt brakade hängmattan ner och gick sönder, och vi båda ramla rakt ner på våra rumpor på den hårda bryggan med den trasiga hängmattan under oss. Och vi båda fasta med blickarna mot varandra och bara satt och stirrade på varan, och jag överdriver inte när jag säger att vi kanske satt sådär med ansiktena vända mot varandra utan att säga ett enda ord i kanske 40 sekunder, båda med lika chockerande ansiktsuttryck. det gjorde inte så jätte speciellt ont när vi ramla ner, men båda två var rejält chockade. Efter det att vi suttit så ett bra tag så hade jag precis innan det att hängmattan gick söder precis tänkt att spotta ut på en av näckrosbladen.  Så jag spottade henne rakt i ansiktet utan att ens tänka på det, det vart så automatiskt helt enkelt, min hjärna var ju precis brädd på att spotta innan den hamna i chocktillstånd, och sen när hjärnan hade börjat fungera igen så var den ju insatt på att spotta. Det där skrattar vi gott om än idag. och det är ett ögonblick och ett minne jag aldrig kommer glömma.